Tillåter du dig att läka?

Hur du lär dig att ha tålamod med din egen läkningsprocess och följa dess naturliga flöde.

Idag finns det en uppsjö av olika terapier, retreats och behandlingsmodeller med budskapet förändring och läkning av barndomstrauman. Det finns även många självhjälpsböcker med det givna temat att hjälpa oss till självhjälp. 

Även om tanken bakom all detta för det mesta är god (det finns såklart mer uppenbart vinstdrivande alternativ), och jag själv är en del av denna industri, skulle jag ändå vilja påstå att det kan finnas vissa konsekvenser med all hjälp som erbjuds.

Idéen om att vi är något som behöver fixas, repareras och läkas i oss kan ge bränsle åt idéen om att det är något fel på oss. Det kan få oss att tro att det finns en tjänst kommande utifrån oss själva som kan göra oss bättre, mer hela.

Å ena sidan är det självklart så att man behöver bli störd i sina invanda tankemönster för att inspireras till förändring, och det störmomentet behöver komma utifrån oss via något som händer eller något som sägs. Å andra sidan kan det få oss att tro att lösningen på våra problem finns utanför oss själva, i denna tjänsten som erbjuds eller i en annan människa.

Det är här vi stöter på återvändsgränder i vår önskan att förändras. Det är här vi riskerar att enbart loopa i samma cirklar med tron att vi håller på med förändring. Vi tror att vi är upptagna med läkning, men det vi mest är upptagna med är att ta till oss nya idéer och koncept, men utan att först stanna upp och långsamt men säkert rensa ut de gamla. 

Och det tar tid. Läkning och förändring tar tid. Det går inte att påskynda. Den som har försökt forcera en fysisk eller psykisk läkningsprocess märker snart att it will backfire och att allting kommer ta längre tid eller i värsta fall helt stanna upp.

Jag skulle vilja påstå att hela kulturen som finns idag kring läkande är positiv och utvecklande för oss, men så som jag ser det är det viktigt att påminna sig om följande: hur fantastiska metoder till läkning och förändring du än har tillgång till, kommer vi inte ifrån faktumet att kroppen precis som naturen följer sin egen rytm vad gäller förändring.

Det är inte du, dvs ditt ego, som bestämmer när man ska släppa taget om något. Det är det som behöver släppa taget, som bestämmer när det är redo att släppa taget.

Med andra ord är det dina tårar som bestämmer när de har gråtit färdigt, inte du. Det är din rädsla som bestämmer när den inte är rädd längre, inte du. Och det är din kropp som bestämmer när den är redo för en ny verklighet, en verklighet av frid och kärlek, inte du.

För att få stöd i din förändringsprocess, som är utmanande, stundtals tråkig och ofta frustrerande, kan du boka samtal hos mig här.

Av mig kan du få inspiration att sätta igång förändringsprocessen. Men när den väl är igångsatt behöver du acceptera att den tar tid.