Dina känslor är inte verkligheten

Lär dig uppfatta verkligheten genom ett filter av integrerade känslor och analytisk förmåga.

Något jag erfarit personligen och professionellt alltför många gånger i mitt liv är människors begränsade kapacitet till att bevittna verkligheten så som den är och inte genom ett filter av deras känslor. Denna begränsning ger inte bara felaktig information till individen utan kan även göra stor skada för andra människor. 

Jag skulle vilja påstå att det är denna begränsning som ger upphov till konflikter och division mellan människor världen över, samt till relationer och gemenskaper som utåt sett kan utstråla medkänsla och förståelse men som till sin karaktär snarare är mycket toxiska. Termen för människor i dessa gemenskaper är "compassionate narcissists" och syftar på beteenden av artificiell vänlighet eller altruistiska handlingar främst för att stärka ens egen image och få beundran. Tyvärr kan därför en uppmuntran av att följa sina känslor få ödesdigra konsekvenser för människors förmåga till mer effektiva samarbete.

Ett sådant uttalande från en leg psykolog som jobbar med människors känsloliv förstår jag kan förvirra en del av er. Låt mig förklara:

Jag menar inte att känslor inte ska upplevas och uttryckas. Jag är själv en mycket känslosam person. Men det är stor skillnad på att vara känslosam och känslostyrd. Känslor ska upplevas och kan i kombination med avvägd kontemplation leda till klokare beslut och uttryck av dina åsikter. Men du ska undvika att impulsivt agera eller tala offentligt utifrån den första känslan som poppar upp inom dig. 

Låt mig ge ett sannolikt känsloprovocerande och extremt exempel. Jag inbjuder dig härmed till en övning i att sätta dina känslor och eventuella politiska eller ideologiska åsikter åt sidan en stund till fördel för ett öppensinnat analytiskt tänkande. Är inte det möjligt så kan du helt enkelt avstå från fortsatt läsning. 

Fight club - varför?

De extrema världarna har alltid intresserat mig då jag upplever att det är i dem vi hittar ledtrådar till visst mänskligt beteenden samt förståelse av samhällsstrukturer bättre. På senare tid har jag intresserat mig för den underground värld som organiserar slagsmål. Det finns en viss fight club organisation i Sverige som fått en del uppmärksamhet och spridning utomlands senaste tiden. De organiserar slagsmål utan regler, likt de slagsmål som sker på gatan. Som du kan tänka dig är sammankomsterna inte lagliga. 

Att reaktionen på fight clubs från gemene man är negativ är föga förvånande. Men efter att ha observerat reaktionen på slagsmålen i denna fight club från andra kampsportare som verkar inom den lagliga regelstyrda världen, kan jag konstatera att även de som är del av liknande miljö dras med i känslostyrda reaktioner. Flera fördömer impulsivt slagsmålen som galna, brutala, farliga och onödiga. De flesta misslyckas med att tänka längre än den omedelbara information som ens perception och känslor levererar.

Det blir också tydligt för mig hur lätt man kan påverka våra känslor och därmed hur vi uppfattar verkligheten med hjälp av filmkonst och dramaturgi.  Sure, våld är våld och mer eller mindre allvarliga skador ingår. Men våld behöver inte nödvändigtvis vara samma sak som aggression och kan drivas av andra mer komplexa orsaker och representera något annat än förgörelse.

Låt mig ge förslag på en tolkning av slagsmålen i denna fight club som ger ett annat perspektiv än det brutala och det olagliga:

Tänk dig att du p.g.a. genetiska orsaker har en stark explosiv energi inom dig som sannolikt ackumulerats sedan diverse utmanande händelser i din barndom. Den starka energin har antingen förtryckts och orsakat skada på dig själv, eller uttryckts och orsakat skada på andra. (I senare blogginlägg kommer jag att delge mina tankar på potentiella orsaker till varför denna explosiva energi har ackumulerats och vad den kan vara ett symtom på utifrån ett samhälleligt perspektiv.)

Tänk dig att du är denna person. Var ska du ta med vägen med denna genetiskt explosiva energi inom dig? (Nej, regelstyrd kampsport eller andra regelstyrda men riskfyllda aktiviteter tillfredsställer inte denna väldigt specifikt explosiva energi. Den känner sig p.g.a. gener och tidig programmering från uppväxtmiljö hemma i det extrema och kommer att söka sig dit.)

Skada med samtycke eller utan?

Låt mig föreslå svar på var du sannolikt kommer att hamna: Huliganism, fängelse efter att du sannolikt åsamkat skada på andra, livslång förvaring inom psykiatrin, eller en säker död.

Utan att lägga någon värdering i våldets vara eller inte vara ställer jag mig frågan: Vilka alternativ är minst skadliga för enskilda individer och minst kostsamt för samhället? Ovan nämnda eller organiserade events hos denna fight club där människor med behov av råa verklighetsbaserade slagsmål samlas och får lov att existera utifrån de premisser som de själva går med på? 

Sannolikt inte alla men flera av de som medverkar i denna fight club väljer bort det direkt känslostyrda och impulsiva våldet där vem som helst kan skadas, till förmån för ett våld som har såväl beslutsförmåga, omtanke och konsekvenstänk bakom sig. Då de slåss utan skydd krävs skicklighet i kampsportstekniker för att leverera slag med en perfekt balans av hårdhet och mjukhet i styrka. De utan skicklighet och med avsikt att fullständigt tillintetgöra sin motståndare sållas bort.

Det som verkar vara gemensamt för människor som söker sig till denna fight club är ett starkt intresse för att få ur sig sin energi via slagsmål, snarare än av att medvetet vilja hämnas eller döda som drivkraften bakom våldet ute på gatan kan vara. Sannolikt medverkar även mindre stabila personer som i övrigt bidrar till problem och kostnader för samhället. Jag återkommer till tankar i senare blogginlägg kring vad förekomsten av underground fight clubs kan vara ett symptom på i allmänhet och mer specifikt tankar om maskulinitet.

Känslor som livslust men inte som sanning

Mitt exempel på människors impulsivt fördömande reaktioner på denna fight club handlar mindre om mina åsikter kring våld eller fight clubs i sig, och mer om belysandet av ett av miljontals andra exempel på liknande situationer i världen då människor uppfattar verkligheten genom ett känslofilter. Som en människa med såväl många akademiska poäng som en hel del känsloladdade råa upplevelser av livet själv, bekymrar det mig mycket att gemene man har en så bristande förmåga till analytiskt tänkande kring känslotriggande situationer.

Känn dina känslor fullt ut. Det måste du för att hålla dina hälsa och livslust intakt. Men snälla, kontaminera inte din omgivning med dem innan du vet exakt vad och varför du känner det du känner. När du vet det kan dina känslor bli ett värdefullt bidrag till ditt analytiska och rationella resonemang. Balans tack!